Ja, det var ett jävla tjat på Tovejäveln så det är väl bäst att jag täpper till truten på na. Jag har ju mer och mer accepterat att det bara är vi som läser våra inlägg och har dökul åt dem, det är mer som en brevväxling mellan mig och Ove. Typ som när vi var små, fast då bandade vi in band och skickade till varandra. Minns det som om det vore igår, Toves raspiga och gnälliga röst. Den förändrades när hon kom i målbrottet. Iaf - det jag ville ha sagt var att  när jag kollade på statistiken så är det ju ändå några stackars jävlar som fortfarande besöker bloggen. VILKA ÄR NI?! GE ER TILL KÄNNA!!

Apropå att jag blivit ful, jag har fått det bekräftat av min mor också... FAN det är bara en mamma som kommer undan med att säga en sån här sak och fortarande framstå som kärleksfull:
"Alltså, du var så himla fin när du jobbade som frisör... Piffig liksom! Bytte hårfärg och frisyr, sminkade dig och ja... Det kan man ju inte säga nu direkt."

HÄHÄ, gick tillbaka i bildarkivet och såg att det här var den första bilden vi la ut här på bloggen. Dressman alltså. Den butiken kommer alltid att ha en särskilt plats i hjärtat för mig och Tove. Apropå gamla inlägg så kan ni stackare som är inne på den här bloggen läsa dem istället, fan man var ju riktigt skoj en gång i tiden. /Fyrtornet